Svenska mjölkkor har generellt sett god välfärd, men förbättringspotential finns. Länsstyrelserna ansvarar sedan 2009 för djurskyddskontrollerna, som idag till stor del bygger på resursbaserade mått. Exempelvis stallutformning, skötselrutiner, hull och renhet – och besvaras via Jordbruksverkets checklistor. Frågorna har ofta ja/nej-svar och fångar sällan upp kornas egna signaler om hur de faktiskt mår.

Ett forskningsprojekt lett av doktorand Birgitta Staaf Larsson vid SLU har under flera år undersökt hur djurbaserade mått kan integreras i kontrollerna. Det handlar om att låta korna själva vara ”facit”. Till exempel genom att bedöma om djuren har ro att ligga ner, om alla individer kan dricka tillräckligt, och om temperaturen i stallet ger termisk komfort.

Att mäta dessa parametrar i praktiken har varit en utmaning. Projektet har därför testat nya metoder:

  • Värmekameror och termometrar för att bedöma temperatur och komfortnivå.
  • Analys av mjölkens osmolalitet för att avgöra om kon fått i sig tillräckligt med vatten.
  • Systematiska renhets- och hullbedömningar med graderad skala, istället för enbart ja/nej-svar.

Resultaten visar att även yrkeserfarenhet påverkar bedömningarna. Studenter tenderade exempelvis att vara strängare än erfarna veterinärer och djurskyddshandläggare. Något forskarna tror kan bero på att vana gör att man blir mindre känslig för avvikelser.

För veterinärer kan mer detaljerade och djurbaserade protokoll innebära att välfärdsproblem upptäcks tidigare, även när den yttre miljön uppfyller formella krav. Dessutom kan tekniska lösningar spela en viktig roll framöver.

Mjölkrobotar mäter redan mjölkmängd, temperatur, celltal och ibland hull. Att även kunna registrera vätskeintag skulle ge ytterligare ett kraftfullt verktyg för välfärdsövervakning.

– Vi har hög djurvälfärd i Sverige, men den kan alltid bli bättre. Med kornas signaler som vägledning och smartare kontrollverktyg kan vi ta nästa steg, säger Birgitta Staaf Larsson.