Till skillnad från de traditionellt studerade PFAS som främst ansamlas i blod och lever, visar sig dessa nya föreningar vara fettlösliga och i hög grad ackumuleras i späck. Fynden utmanar rådande kunskap om PFAS-distribution i djurvävnad och väcker oro för potentiella effekter på både marina ekosystem och människors hälsa i Arktis.

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är en grupp kemikalier kända för sin persistens i miljön och sin förmåga att ansamlas i levande organismer. Den aktuella studien visar för första gången att högfluorerade, neutrala PFAS kan lagras i fettrik vävnad, snarare än i lever eller blod.

– Tidigare forskning har fokuserat på polära PFAS som binder till proteiner. De nya resultaten pekar på att vi hittills förbisett en betydande del av PFAS-belastningen, särskilt hos arter med stor andel kroppsfett, säger Mélanie Lauria, forskare vid Stockholms universitet.

Späckhuggare i Arktis i fokus

Prover från späckhuggare (Orcinus orca) i svenska och grönländska vatten analyserades med avancerad masspektrometri. Resultaten visade att de nyupptäckta ämnena fanns i späck, men inte i lever, vilket tyder på en annan kemisk profil än tidigare kända föreningar.

De fettlösliga PFAS-ämnena stod för upp till 75 procent av den totala mängden fluorerade ämnen i späckvävnaden. Det antyder att tidigare mätmetoder kan ha underskattat exponeringen, särskilt hos marina däggdjur där fettreserver är omfattande.

– Det har viktiga implikationer för både miljöövervakning och toxikologisk riskbedömning. Vi behöver omvärdera hur vi bedömer PFAS-exponering, särskilt i marina ekosystem, säger professor Jonathan Benskin vid Stockholms universitet.

Veterinärmedicinska implikationer

För veterinärer med fokus på marina däggdjur, toxikologi och miljömedicin är fynden av stor betydelse. Fettlösliga PFAS kan påverka hormonbalans, metabolism och immunförsvar – särskilt hos rovdjur högt upp i näringskedjan, där bioackumulering är mest uttalad.

Forskarna menar att miljöövervakningen nu måste inkludera fettvävnad som en central del i PFAS-analysen. För veterinärer kan detta innebära nya provtagningsstrategier vid hälsobedömning av marina däggdjur, särskilt i Arktis och subarktiska regioner där även människors kost kan påverkas indirekt.

Vetenskaplig artikel:
Discovery of Fluorotelomer Sulfones in the Blubber of Greenland Killer Whales (Orcinus orca ) Environmental Science and Technology Letters.(https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.estlett.5c00516)

Slutsatser och rekommendationer

Studien lyfter behovet av vidare forskning kring fettlösliga PFAS och deras biologiska effekter. Den väcker också frågor om hur djurens näringsstatus, fettreserver och ämnesomsättning påverkar hur kemikalierna lagras och sprids i kroppen.

För veterinärer blir det centralt att följa utvecklingen av nya analysmetoder, riskbedömningsmodeller och riktlinjer för provtagning. Ökad kunskap om fettlösliga miljögifter kan på sikt förbättra diagnos, behandling och skydd av vilda djur i känsliga ekosystem.