Regeringen gav våren 2024 Näringsdepartementet i uppdrag att analysera hur den veterinära jourberedskapen kan tryggas på ett långsiktigt och konkurrensneutralt sätt. Uppdraget resulterade i departementspromemorian Åtgärder för att säkerställa veterinär beredskap under jourtid (Näringsdepartementet, 2025).

Syftet har varit att hitta lösningar på den akuta bristen på veterinärer som vill delta i jourverksamhet, särskilt i glesbygd, och att skapa incitament för fler privata aktörer att bidra till en fungerande beredskap. Promemorian föreslår ekonomiska ersättningar, tydligare riktlinjer och en nationell samordning av jouren, men den innebär också att statens ansvar begränsas till lantbrukets djur, häst och smittskydd.

– Det är en bra rapport med många konkreta förslag, och på det hela taget ganska väl avvägd. Men den innehåller också slutsatser som vi menar är problematiska, säger Magnus Rosenquist, förbundsdirektör på Sveriges Veterinärförbund.

Ett tydligt besked i rapporten är att någon veterinär pliktlag inte införs.

– Vi ser mycket positivt på att plikt har avfärdats. Det hade varit oproportionerligt, svårt att genomföra och riskerat att driva bort veterinärer från yrket. Att i stället arbeta med incitament och frivillighet är rätt väg, säger han.

Ingen parallell organisation

örbundet gläds också åt att rapporten avvisar tanken på en parallell organisation vid sidan av Distriktsveterinärerna (DV).

– Det hade skapat dubbelarbete och konkurrenssnedvridning. Att i stället bygga vidare på den struktur som finns, men stärka med privata aktörer, är en klokare linje, säger Magnus Rosenquist.

Samtidigt ställer sig förbundet tveksamt till om förslaget verkligen säkrar konkurrensneutralitet mellan privata aktörer och DV.

– Vi ser redan idag skillnader i ersättningsnivåer mellan privata veterinärer och DV, särskilt i norra Sverige. Rapporten behöver förtydliga hur rättvisa villkor ska garanteras, annars finns risken att reformen inte får avsedd effekt, menar han.

Sällskapsdjuren lämnas utan skydd

En av de mest kritiska punkterna rör sällskapsdjuren, som enligt förslaget inte längre omfattas av det statliga jouråtagandet, utöver avlivning vid djurskyddsskäl. Om man har ett sjukt djur är avlivning med andra ord det enda alternativet. Det riskerar att medföra onödigt lidande och att staten misslyckas med djurskyddet.

– Det innebär i praktiken att sällskapsdjuren lämnas åt sitt öde under jourtid. Vi menar att staten inte kan anses uppfylla sitt ansvar för djurskyddet om man helt avsäger sig ansvaret för hundar, katter och andra sällskapsdjur, säger Magnus Rosenquist.

Förbundet lyfter också frågan om vem som ansvarar för beredskap dagtid, till exempel vardagar när behovet är som störst, i de områden där DV inte finns.

– Det är inte alltid under nätterna som bristerna är störst. På vissa håll i landet är det redan i dag svårt att få tag på veterinär dagtid. Här saknas tydliga svar i rapporten, säger han.

Indela landet i veterinärområden

Rapporten föreslår en indelning av landet i olika veterinärområden. SVF efterlyser här mer underlag.

– Indelningen kräver noggranna beräkningar. Det räcker inte med att säga att det ska finnas en veterinär i varje område, vi måste veta hur tillgängligheten ser ut i praktiken, säger Magnus Rosenquist.

Även EU:s statsstödsregler behöver klargöras. Rapporten hänvisar till ett direktiv med beloppsgränser som skulle tillåta en höjning av rapportens egna förslag med 50 procent, vilket i princip skulle möjliggöra att även smådjur omfattas.

– Det måste tydliggöras om ersättningen gäller per veterinär eller per företag. Om både en husdjursveterinär och en hästveterinär arbetar i samma företag kan EU-gränsen överskridas. Den frågan och varför beloppen inte är högre måste redas ut.

På rätt väg men inte framme

Sammanfattningsvis ser SVF rapporten som ett viktigt steg framåt, men menar samtidigt att det finns ett tydligt behov av justeringar.

– Vi är som sagt glada över flera av förslagen, men det krävs förtydliganden och korrigeringar för att säkerställa konkurrensneutralitet, garantera djurskyddet även för sällskapsdjur och lösa frågan om dagtidsberedskap. Staten har ett ansvar för helheten, och det ansvaret måste omfatta alla djur, avslutar Magnus Rosenquist.

Utredningen om jourberedskap

Titel: Åtgärder för att säkerställa veterinär beredskap under jourtid

Typ av utredning: Det är en så kallad bokstavsutredning vilket innebär att den inte tillsatts av en parlamentarisk kommitté eller särskild utredare, utan att departementet själv tagit fram rapporten. En bokstavsutredning behöver normalt inte skickas på remiss, men kan remitteras om regeringen bedömer det nödvändigt.

Bakgrund:

  • Systemet för jourberedskap har länge varit under press, med svårigheter att rekrytera och behålla distriktsveterinärer.
  • Riksrevisionens rapport 2021 pekade på geografiska brister i tillgänglighet.
  • SOU 2022:58 föreslog ett ökat statligt ansvar för veterinär service och smittskydd.
  • Jordbruksverket och Livsmedelsverket föreslog 2024 en reglering av veterinärpersonal vid höjd beredskap – där fanns även tanken på en parallell organisation, något som nu avfärdats.

Huvuddrag i rapporten:

  • Staten behåller ansvaret för jourberedskap, men begränsar det till lantbrukets djur, häst (delvis) och smittskydd.
  • Sällskapsdjur omfattas inte längre av det statliga åtagandet (förutom avlivning av djurskyddsskäl).
  • En nationell beredskapstjänst (beredskapstelefon) ska samordnas av Jordbruksverket.
  • Ekonomiska incitament ska locka privata veterinärer att delta i jourberedskap.
  • Beredskapsplikt införs inte.

Ikraftträdande: Förändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2027.