I takt med att veterinärutbildningar världen över digitaliseras och tillgången till fysiska dissektioner minskar växer intresset för virtuella och digitaliserade anatomiska modeller. I denna nederländska pilotstudie fick fem veterinärstudenter jämföra traditionella bilder, fysiska plastinat och digitala 3D-versioner av samma preparat.

De digitala modellerna upplevdes som tillgängliga och intuitiva, särskilt för repetition och självstudier. Ingen tydlig skillnad sågs i inlärningsresultat mellan metoderna, men deltagarna föredrog ändå de digitala alternativen. Författaren menar att digitaliseringens största styrka ligger i tillgängligheten och möjligheten att kombinera interaktivitet med 3R-principerna – att ersätta, minska och förfina användningen av djur i undervisning.

Digitala preparat kan bidra till att minska behovet av upprepade dissektioner och ge studenter bättre förberedelser inför praktiska moment, vilket leder till mer effektiv och etiskt försvarbar användning av biologiskt material. Samtidigt varnar studien för att tekniken inte får bli ett självändamål. Taktila moment – som känslan för vävnad, textur och rumsuppfattning – kan inte fullt ut ersättas på en skärm.

För svenska veterinärutbildningar, där 3R-frågor står högt på agendan, ger studien en aktuell inblick i hur digitala verktyg kan användas som ett pedagogiskt komplement snarare än en ersättning för traditionell anatomiundervisning.

Referens
Utrecht University. The potential added values of high-quality, digitized plastinated specimens in veterinary anatomy education: a small-scale usability study. MSc Thesis, Faculty of Veterinary Medicine, Utrecht University, 2025.