ur mycket mat en katt egentligen behöver är inte så självklart som det kan verka. De flesta djurägare följer portionsråden på foderförpackningen, men enligt forskare vid University of Guelph och Ghent University är dessa rekommendationer ofta missvisande.

Forskargruppen analyserade 157 kommersiella kattfoder som säljs i Ontario, Kanada. För varje produkt jämfördes den rekommenderade dagliga energimängden med tre etablerade modeller för vuxna katters energibehov: de från NRC (National Research Council), AAFCO (Association of American Feed Control Officials) och AAHA (American Animal Hospital Association).

Resultaten visade stora variationer. I vissa fall överskattade fodertillverkarna energibehovet med upp till 25 procent, vilket riskerar att bidra till viktuppgång och fetma. I andra fall låg portionsråden lika mycket under de vetenskapliga formlerna – en potentiell orsak till ofrivillig viktnedgång, särskilt hos aktiva eller underviktiga katter.

Forskarna fann också att variationen inte enbart berodde på om fodret var torrt eller vått. Skillnaderna fanns mellan varumärken, prissegment och även mellan foder som riktade sig till liknande målgrupper, till exempel innekatter.

”Tillverkarna verkar använda olika beräkningsgrunder och avrundningar, ibland utan att ange vilket system de följer”, konstaterar studiens huvudförfattare Fernanda Poblanno Silva. Hon framhåller att det kan leda till stora skillnader i det faktiska energiintaget, särskilt när djurägaren följer förpackningens anvisningar utan att väga fodret.

Fetma – ett utbrett problem

Ur ett kliniskt perspektiv lyfter forskarna behovet av att veterinärer aktivt granskar fodrets energidensitet och portionsrekommendationer när de ger utfodringsråd. I praktiken innebär det att veterinären bör utgå från individens hull, aktivitetsnivå och ålder, snarare än från generella portionsangivelser.

Fetma hos katt är redan ett utbrett problem i Sverige och Norden, där många katter lever som innekatter med begränsad rörelse. Den aktuella studien visar hur även små avvikelser i energiintag kan få stor betydelse över tid. Enligt svenska studier är uppemot hälften av alla vuxna katter överviktiga, vilket ökar risken för diabetes, ledproblem och kortare livslängd.

För tillverkare innebär resultaten att märkning och portionsrekommendationer behöver ses över. AAFCO:s och NRC:s modeller bygger på utfodringsförsök och energiomsättningsstudier, men lämnar utrymme för tolkning. AAHA:s riktlinjer betonar i sin tur vikten av kontinuerlig hullbedömning och justering av foderportioner i klinisk uppföljning – något som sällan lyfts fram på foderetiketten.

För svenska veterinärer och djursjukskötare är budskapet tydligt: etiketterna ger en utgångspunkt, men inte facit. Att väga fodret, följa upp kroppsvikt och justera mängderna regelbundet är avgörande för att undvika de små men långsiktigt avgörande fällorna i portionsråden.

Källa:
Poblanno Silva FM, Hesta M, Witzel-Rollins A, Shoveller AK, Verbrugghe A. Energy intake recommendations from cat food labels sold in Ontario, Canada, diverge from predictive equations for adult cat maintenance. J Am Vet Med Assoc. 2025;263(10):1273–1280. doi:10.2460/javma.25.02.0127

Så beräknas kattens energibehov

För vuxna katter utan särskilda sjukdomar beräknas energibehovet normalt som dagligt underhållsbehov – den mängd energi som krävs för att bibehålla kroppsvikt vid stabil aktivitet.

  • NRC (National Research Council, 2006) – Anger ett grundbehov på cirka 100 kcal per kilo kroppsvikt^0,67 för vuxna katter. Rekommendationen justeras beroende på aktivitetsnivå, hull och kastrationsstatus.
  • AAFCO (Association of American Feed Control Officials, 2016) – Bygger på NRC:s data men avrundar till enklare formler för praktisk märkning av kommersiella foder. Många tillverkare, även i Europa, använder AAFCO:s värden som grund för portionsrekommendationer.
  • AAHA (American Animal Hospital Association, 2021) – Lyfter vikten av individuell anpassning och kontinuerlig hullbedömning snarare än fasta värden. AAHA rekommenderar regelbunden vägning och justering av fodermängden utifrån kroppskonditionspoäng (BCS).

Även om dessa modeller har utvecklats i USA ligger de till grund för de europeiska riktlinjerna från FEDIAF (European Pet Food Industry Federation), som harmoniserar NRC:s och AAFCO:s data med europeiska råvaror, analysmetoder och lagstiftning. FEDIAF:s rekommendationer används av både tillverkare och tillsynsmyndigheter inom EU, inklusive i Sverige.

Källor: NRC (2006), AAFCO (2016), AAHA (2021), FEDIAF (2025); Poblanno Silva et al., JAVMA (2025).