Studien, publicerad i Preventive Veterinary Medicine, utnyttjar WGS (whole genome sequencing) för att med hög precision jämföra bakterieisolat från drabbade besättningar. Salmonella Dublin är värdanpassad till nötkreatur, vilket innebär att smittspridning mellan besättningar antas ske i högre grad via djurrörelser än för icke-värdanpassade Salmonella-serotyper. Studien ger molekylärt stöd för denna hypotes.

Att kunna spåra smittkedjor på gennivå är ett kraftfullt verktyg för smittskyddsarbete. WGS har under de senaste åren blivit allt mer tillgänglig som diagnostisk metod, och studien illustrerar hur tekniken kan användas inte bara för att bekräfta diagnos utan för att aktivt kartlägga smittvägar i en djurpopulation.

Salmonella Dublin förekommer i nordeuropeiska nötkreatursbesättningar och utgör ett djurhälso- och folkhälsoproblem. I Sverige är S. Dublin anmälningspliktig hos nötkreatur och föremål för aktiv övervakning. Att handelsrörelser är en central riskfaktor är redan känt, men studien bidrar med molekylärt stöd för sambandet och visar att WGS-baserad spårning är genomförbar i praktisk smittskyddsutredning.

Studien är genomförd i British Columbia, Kanada, och det regionala handelsmönstret avviker delvis från det svenska. Hur väl resultaten kan generaliseras beror på hur handelsflödena och smittrycket ser ut i respektive region. Metodiken är dock fullt tillämplig och skulle kunna tjäna som modell för liknande smittspårningsarbete inom svensk nötkreaturshälsovård.

Referens: Boyd E, Liu C, Kearney A, Arya G, Azana R, Janz L et al. Using whole genome sequencing to investigate routes of transmission of Salmonella Dublin to British Columbian dairy farms. Preventive Veterinary Medicine, 2026.